Författaren George Saunders är en av tre amerikaner som nominerats till Storbritanniens mest prestigefyllda litterära pris. (David Crosby)Ron Charles kritiker, Bokvärlden E-post var Följ 13 september 2017
Ingenting krossar mystiken i den flytande staden som att se en McDonald's i Venedig. Men sådana tömda sikter har varit normen i flera år. Amerikansk kolonisering av världens ekonomi är klar. I somras i Madrids Puerta del Sol lyssnade vi på musik under en solskyddande skylt för Netflix Glow.
Det desorienterande ögonblicket kom tillbaka till mig på onsdagsmorgonen när jag läste listan över finalister för Man Booker-priset . För första gången är hälften av de sex nominerade till Storbritanniens mest prestigefyllda litterära pris amerikaner:
4321, av Paul Auster (USA)
History of Wolves, av Emily Fridlund (U.S.)
är Madrid öppet för turister
Lincoln in the Bardo, av George Saunders (USA)
Exit West, av Mohsin Hamid (Storbritannien-Pakistan)
Elmet av Fiona Mozley (Storbritannien)
1 dag detox för ogräs
Autumn, av Ali Smith (Storbritannien)
Det är inte så att amerikanska romanförfattare plötsligt skriver bättre böcker. Nej, denna amerikanska invasion är resultatet av en kontroversiell justering av prisets behörighetsregler. 2014 öppnade Booker-domarna sina dörrar för att inkludera alla som skriver en roman på engelska. (Priset hade tidigare varit begränsat till romaner av författare i samväldet, inklusive Irland, Sydafrika och Zimbabwe.) Efter den förändringen kom två amerikaner omedelbart upp på kortlistan. Året därpå vann Marlon James, en jamaicansk författare bosatt i Minnesota, priset. 2016 vann den amerikanske författaren Paul Beatty. I år har en amerikan 50/50 chans att vinna.
['Lincoln in the Bardo' kommer från en tragisk fotnot i amerikansk historia]
Vissa brittiska författare, särskilt Booker-vinnaren A.S. Byatt, har klagat på hur denna förändring av reglerna späder på prisets identitet och skapar en omöjlig uppgift för domarna. Utan några kriterier förutom skrivna på engelska sjunker Booker-priset ner i en ocean av titlar som ingen panel av läsare på ett trovärdigt sätt kan överblicka. Men det är ett problem för britterna att oroa sig för.
Författaren Ali Smith. (Christian Sinibaldi)
Som amerikaner borde vi vara mer bekymrade över förlusten av kulturell mångfald, över stängningen av ännu en väg för oss att uppleva något bortom våra egna ständigt expanderande gränser. Det är ingen kritik att säga att årets finalister av Auster, Fridlund och Saunders alla är utpräglat amerikanska romaner. Men för alla seriösa läsare av skönlitteratur i det här landet är amerikaniseringen av Booker-priset ett förlorat tillfälle att lära sig om fantastiska böcker som inte redan har blivit allmänt förebådade.
[ Paul Austers '4321' erbjuder fyra parallella versioner av ett liv ]
hur mycket kratom som ska användas
Hur smickrande det än är för vår nations romanförfattare att bjudas in i Storbritanniens litterära arena, behöver amerikaner ingen uppmuntran för att basunera ut sina egna böcker. Som nation är vi redan deprimerande främlingsfientliga när det kommer till våra läsval. Medan bokhandlar över hela världen har böcker av amerikaner, reserverar bokhandlar i USA vanligtvis en liten, dammig hylla som kallas böcker i översättning. (Så stark är denna partiskhet mot icke-amerikanska författare att en New York-förläggare en gång sa till mig att hon planerade att utelämna kanadensiska från en författares biografi på jackan.)
Och dessutom har amerikanska romanförfattare redan prestigefyllda utmärkelser reserverade enbart för dem, inklusive Pulitzerpriset i fiktion och National Book Awards. Att öppna Booker för alla skönlitterära verk skrivet på engelska kommer farligt nära att skapa ännu ett uppsvällt monster som Nobelpriset i litteratur, ett pris med så breda standarder att det inte står för någonting alls.
Men litterära priser är konfliktfyllda organisationer. De vill naturligtvis främja litterär excellens, men de vill också främja sig själva. I ett universum av ständigt eskalerande utmärkelser och ständigt minskande uppmärksamhet, kämpar varje pris för erkännande. Finns det något bättre sätt att samla mer press i USA än att strö några älskade amerikanska namn bland finalisterna.
Men det är en tävling med minskande avkastning. Britterna måste erkänna att de gjorde ett misstag 2014. I ett försök att bredda attraktionskraften för deras mest upphöjda litterära pris bjöd de in amerikaner, som förutsägbart har tagit över. För Commonwealths bästa – och USA – måste Bookerprisets administratörer iscensätta en litterär Brexit.
Ron Charles är redaktör för Book World.
när kommer irs att släppa återbetalningar
Läs mer :
Ali Smith inleder en ny kvartett av romaner med 'Autumn'
